När Zorro såldes i Augusti/September 2011 så började jag rida en storhäst som hette Jounicke kallades Jojjo. Men henne fick dem ta bort pga. kissing spines exakt en månad efter Zorro vart såld. Sen efter det fick jag ingen direkt ny favorit häst. Men en förvuxen dressyrponny som heter Dobbie kom till klubben och han hade aldrig hoppat innan så jag började hoppa honom på hoppspecialen och han var ju ingen hejare på det direkt i början. Han överhoppade så in i bänken och jag var nära på att få tugga sand några gånger, men efter ett tag lugnade han sig och hoppade bättre men då var han inte rolig längre, så efter ett tag kom det en D-ponny som hette Melker till klubben. Han hade i princip aldrig hoppat heller innan han kom till ridskolan men han var kung på det. På Melker startade jag några blåbärshoppningar först på 60 cm och sen startade vi 80 cm men han hoppar typ 130 cm över alla hinder. Sen hoppade jag även två andra storhästar litegrann emellan på blåbäsrhoppningar och på en lokal tävling.

 

Melker kom på sommaren 2012, då fick vi även två nya ridlärare Karin och Linda. efter ca halva höstterminen tog Linda med sig en av sina hundramiljonertusen hästar. Iofs den enda riktiga stora hästen, Miranda 20 årigt halvblod som är piiiigg. Henne började jag hoppa istället för Melker då hon var lite bättre storlek på för mig då jag är ganska lång. I början var Miranda väldigt osäker och tog man lite för mycket i munnen eller drev för lite så stannade hon. Hon stannade även hela tiden om hinderhöjden kom uppåt 90-100 cm. Det var för att hon inte hade hoppat ordentligt på 1-2 år innan. Men hennes självförtroende blev bättre och bättre och nu vågar hon hoppa banor på 90cm-1m det vet jag att hon vågar bara man driver och pushar på henne lite så hon känner massvis av stöd och mod från ryttaren.

 

Men åter till då Chalome vart såld och jag spenderade massvis av tid hos Linda. Det började väl med att vi skulle till veterinären med två klubbhästar, jag och en kompis följde med och sen fick vi passa hennes gård över helgen för hon skulle bort. Då red vi på haflinger tjejerna och Mirakel. Sen fick jag passa hennes gård en gång till själv och sen sa hon att hon skulle sluta jobba på klubben och ta med Miranda hem. Då började jag fundera om jag ville fortsätta rida på klubben eller fortsätta rida och tävla med Miranda, och Miranda vann. Jag slutade på klubben och nu rider jag hos Linda. Det var väl en snabbversion av mina hästår.